Världskyrkan · 7 oktober 2026
Odräkt sten, på vilken jag kan bygga
En artikel diskuterar hur individer relaterar till kyrkan och deras personliga ansvar. Författaren reflekterar över vad som hänt i deras liv och hur de hanterar Guds gåvor. Betydelsen av att inte bara döma andra utan också att se på sig själv och sitt eget agerande betonas. Författaren använder liknelsen av en vingård från profeten Jesaja för att illustrera vikten av att vårda det liv och de resurser man fått av Gud.
Det framhävs att kyrkan inte är en extern institution utan en del av varje individ. Varje persons handlingar, ord och inställning formar kyrkans ansikte. Frågor ställs om hur man bemöter andra och hur man lever ut sin tro. Artikeln reflekterar över vikten av att tillåta Guds inflytande i ens liv och att växa som människa.
Referenser görs till Jesu undervisning och hans avvisande, där en vers från Matteus används för att framhäva den paradoxala styrkan i det avvisade. Författaren påminner om att trots motgångar och avvisande är det viktigt att hålla fast vid tron och att leva ut den i vardagen. Det påpekas att den Helige Franciskus, som omtalas den 4 oktober, svarade på en kallelse att återuppbygga kyrkan och att hans liv var en reflektion av den djupare behovet av förnyelse inom kyrkan.
Artikeln avslutar med en uppmaning att inte driva med ytliga aspekter av tron utan att våga konfrontera djupt liggande frågor om relationer och den mänskliga erfarenheten. Det betonas att en tid för omvändelse kan vara närmare än man tror, i möten som man annars undviker.