Kristi seger och det kristna hoppet i minnet av de avlidna

white candles on black surface — Sixteen Miles Out / Unsplash

Kyrkan har samlats för att uppmärksamma alla troendes minnesdag, vilket enligt ärkebiskop emeritus Antônio Carlos Altieri från Passo Fundo inte är ett firande av nederlag eller slut, utan ett sätt att belysa smärta med hopp. Syftet med dagen är att betrakta den mänskliga existensens skörhet samtidigt som tron på ett evigt liv bekänns.

I ett budskap betonar Altieri att det är mänskligt och heligt att gråta över förlusten av nära och kära. För den troende innebär detta dock att tårar omvandlas till bön och tillit till Guds barmhärtighet. Döden beskrivs inte som ett avgrund av intet, utan som Faderns omfamning.

Referenser till Jobs lidande används för att visa att döden inte har det sista ordet, eftersom Frälsaren lever. Det framhålls att tron på uppståndelsen är graverad i hjärtat och garanterar att människans historia inte slutar i jordens stoft.

Genom att hänvisa till Paulus beskrivs Kristi uppståndelse som garantin för människans egen framtid. Det förklaras att Jesus uppstod som den första av dem som dött, vilket innebär att döden, mänsklighetens sista fiende, redan har besegrats genom korset och den tomma graven.

Vid minnesdagen bedrivs även bön och förbön för alla avlidna syskon. Man ber om att Herrens barmhärtighet ska rena deras svagheter så att de kan nå fram till Guds ansikte.

Det kristna livet beskrivs som en vaksam vandring där döden är ögonblicket då Herren knackar på dörren. För den kristne är detta möte inte med en obeveklig domare, utan med en kärleksfull Herre som bjuder in till en evig bankett. De sörjande uppmanas att finna tröst i vissheten om uppståndelsen och att leva sina liv med tro, kärlek och trofasthet.