Kapucinerbiskopar reflekterade över sin dubbla kallelse som munkar och biskopar

Ungefär 55 kapucinerbiskopar från hela världen samlades mellan den 9 och 13 september 2026 i Assisi, Italien. Vid mötet övervägde dessa prelater hur bön, fattigdom och närhet till människorna kan forma deras styrning och pastorala omsorg av stiftelserna.

Församlingen gav biskoparna en möjlighet att dela sina erfarenheter av att vara medlemmar i en religiös orden som styr stiftelser bestående av sekulära präster och lekmannatroende. De diskuterade särskilt hur man kan leva ut kapucinervärden som kontemplativ bön, broderligt liv, minoritet, fattigdom och närhet till folket i sin ledning av lokala kyrkor.

Enligt statistik från Vatikanen finns det 5 525 katolska biskopar i världen. Av dessa är 4 332, eller 78,4 procent, stiftsbiskopar bildade inom det sekulära prästerskapet, medan 1 193, eller 21,6 procent, är medlemmar i institut för det vigda livet, vilket inkluderar kapuciner, dominikaner, jesuiter och salesianer. Kapucinorden räknar med mer än 74 biskopar bland sina medlemmar.

Ärkebiskop emeritus Andrés Stanovnik från Corrientes, Argentina, beskrev kapucinervärdet närhet, eller vicinanza, som bryggan mellan hans identitet som kapuciner och hans biskopsministerium. Han menade att närhet till människorna måste överleva övergången till ett hierarkiskt ämbete för att biskopsämbetet inte ska riskera att bli rent administrativt snarare än pastoralt.

Ärkebiskop Jude Thaddaeus Ruwa’ichi från Dar es Salaam, Tanzania, betonade att den kapucinerska reformen som började 1528 föddes ur en gudomlig uppmaning att återvända till den ursprungliga karisman hos Sankt Francis av Assisi. Ruwa’ichi, som har varit munk i 50 år och biskop i 27 år i fyra tanzaniska stiftelser, betonade att karisman måste leva troget över tid utan att man blir förstenad eller fastnar i tillvägagångssätt som hindrar lyssnandet på den helige Ande.

Kardinal Seán Patrick O’Malley, ärkebiskop emeritus av Boston, konstaterade att den internationella församlingen gav viktig uppmuntran till biskoparna, varav de flesta tjänstgör i missionsområden. Han menade att utbytet av erfarenheter kring evangelisation i en broderlig miljö hjälper biskoparna att veta att de inte arbetar i isolering. O’Malley lyfte även fram ökad sekularisering och sociala splittringar som stora utmaningar för kyrkans ledare.