Världskyrkan · 11 oktober 2026
Undersökning bland 1 412 unga i Oppido Mamertina-Palmi: hopp om att stanna kvar
En ny undersökning genomförd av det socio-pastorala observatoriet i stiftet Oppido Mamertina-Palmi har kartlagt synpunkterna från 1 412 elever mellan 13 och 19 år. Resultaten visar att de flesta unga vill stanna kvar i sin hemregion, men att de drabbas av en känsla av att inte bli lyssnade på samt av en brist på framtidsperspektiv. Stiftet kallas nu att agera för att bygga hopp och ansvar bland de unga.
Undersökningen, som bär titeln "Jag vill stanna, men...", omfattar 17,8 procent av den skolvärlds befolkningen i området. Enligt observatoriets chef är det inte bara en avsiktserkläran eller ett startprojekt, utan en uttryck för en blandning av kärlek till sin hemtrakt och rädsla för att inte kunna bygga sin framtid där. Den största utmaningen för de unga är inte fattigdom eller rädsla, utan avsaknaden av konkreta möjligheter. Trettiotre procent av de tillfrågade vill stanna men är oroliga för bristen på chanser, medan bara 11 procent är övertygade om att de vill stanna. Andelen som överväger att flytta ökar med åldern, från 63,1 procent bland de yngsta till 83 procent bland de äldsta eleverna.
Förtroendet för institutionerna är lågt, då endast 14,2 procent av de unga känner sig lyssnade på. Familjen och skolan är de viktigaste stödpunkterna. Enligt 61,4 procent av respondenterna har de upplevt eller bevittnat situationer där tillgången till möjligheter påverkats av partiskhet. För 70,5 procent av de unga leder denna verklighet till att de tappat motivationen att arbeta hårt och studera. Enligt observatoriets chef är det inte frågan om hur många som kommer att lämna, utan varför de känner att de måste lämna. Detta ställer krav på hela gemenskapen, särskilt på kyrkan, som bör erbjuda konkreta skäl för att stanna kvar.
Biskopen i stiftet betonade att man vill ta de unga på allvar och erbjuda dem möjligheter samt stödja dem i deras resa. Att stanna kvar är inte bara ett individuellt val, utan också ett resultat av en gemenskap som visar att det är värt att stanna. De unga beskrivs inte som passiva, utan de söker platser där de kan göra något meningsfullt. Kyrkan uppmanas att arbeta med de unga snarare än bara för dem, och att främja ansvar, medborgarskap och service. Detta inkluderar att använda tillgångar som konfiskerats från maffian, att vårda området och att värdesätta frivilligt arbete. Minnet av offren för brottsliga organisationer bör leda till ansvar. Trots utmaningarna finns det hopp, då de unga fortfarande söker lyhördhet, deltagande, arbete, rättvisa och gemenskap. Undersökningen bör bli en pastoralt arbete i församlingar, skolor och ungdomsgrupper för att översätta hoppet till konkreta val och möjligheter.