Världskyrkan · 24 september 2026
Präst Ad van der Helm uppmanar till konkret fredsarbete under fredsveckan
Prästen Ad van der Helm har uttryckt att vackra ord inte är tillräckliga och att fred måste göras konkret. Han förespråkar ökad diplomati, dialog och att man övervinner polarisering i en tid av ökande internationella spänningar.
Fredsorganisationen Pax uppmanar människor att bidra till freden under fredsveckan, som pågår från den 19 till den 27 september. Organisationen vill visa att det trots rapporter om krig, flyktingar och växande polarisering finns många människor som dagligen arbetar för fred och gemenskap. Sloganen för veckan är att det inte är ett alternativ att inte göra någonting.
Ad van der Helm, som är styrelseordförande för Interkerkelijk Vredesberaad, menar att fred börjar i det dagliga livet och i hur människor behandlar varandra i sin närmiljö, bland vänner, bekanta och grannar. Han betonar vikten av att synliggöra människors lidande och att hålla samtalen om detta levande. Han lyfter fram små handlingar, som att hälsa på en okänd granne eller en hemlös person, som sätt att förändra den egna världen.
Pax, som bildades 2006 genom en sammanslagning av Pax Christi Nederland och Interkerkelijk Vredesberaad, betonar diplomati som ett av sina viktigaste områden. Van der Helm kritiserar kraftiga nedskärningar inom diplomati och internationellt samarbete i Nederländerna, då han anser att dessa är nödvändiga verktyg för en hållbar fred som avskräckning ensamt inte kan uppnå. Han kopplar även samman utvecklingssamarbete med social rättvisa och menar att stora skillnader mellan länder ökar risken för konflikter.
När det gäller globala konflikter påpekar prästen att lösningen på kriget mellan Ukraina och Ryssland i slutändan ligger vid förhandlingsbordet snarare än på slagfältet. I Israel och Palestina beskrivs situationen som allvarligt skadad och svårlöst på lång sikt, men han lyfter fram små initiativ där judar, kristna, israeler och palestinier söker varandra.
Van der Helm diskuterar även påvens roll och menar att även om påvar saknar direkt världslig makt, kan de tala till människans samvete och andra religioner för att främja det allmänna välbefinnandet. Han uttrycker en önskan om att den nederländska kyrkan skulle ta en större roll i att främja fred, då han anser att dess nuvarande roll är för liten trots lokala initiativ i församlingar.