Kritik riktas mot slutenhet inom kyrkliga möten i Vitoria

Under helgen inleddes en verkstadsskola med titeln "Fattiga apostlar för evangelisering av de fattiga" i Vitoria, ett evenemang som organiserades av Prästsällskapet Prado. Denna sammankomst, som även erbjöds via digitala plattformar till andra platser i landet, samlade sexton personer, bestående av både präster och lekmän, i lokalerna Carlos Abaitua. Evenemanget markerade tvåhundraårsminnet av grundandet av sällskapet, som uppstod i Lyon den tionde december år 1860 genom den franske prästen Antonio Chevrier, som idag är saligförklarad. Den första föreläsningen hölls av Joaquín Castellón, som är ansvarig för Prado i Spanien, och behandlade frågan om vad det innebär att evangelisera de fattiga. Under diskussionerna framkom reflektioner om att kyrkan historiskt har evangeliserat antingen uppifrån och ner från predikstolarna eller på samma nivå genom exempel som arbetarpräster och missionärer som lever bland de människor de tjänar. Deltagarna noterade också att de fattiga evangeliserar de troende genom sitt levnadssätt, medan de troende ofta endast bidrar med teori, samt betonade vikten av att människor återfår sin värdighet som ett första steg i evangeliseringen.

Parallellt med denna verkstadsskola hölls ett annat möte samma morgon som fokuserade på familjer, där den traditionella familjemodellen försvarades och de attacker som denna modell har utsatts för under decennier diskuterades. Deltagarna i detta familjemöte identifierades som medlemmar av samma organisation som vunnit ökad närvaro inom stiftet i Vitoria. En observatör uttryckte dock kritik mot båda evenemangen genom att beskriva dem som fiskar som simmar i en liten akvarium, där samma grupp människor samlas gång på gång baserat på gemensamt ursprung, status och kopplingar till specifika skolor. Kritiken lyfte fram att många familjer och volontärer från organisationen Berakah, som lever i olika verkligheter eller deltar i andra modeller, inte nåddes av inbjudan trots att de skulle vara relevanta för samtalen. Det framfördes en oro över att kyrkliga grupper nöjer sig med att fylla små salar med sextio personer eller torg med etthundrasextio personer, ibland genom att blåsa upp siffrorna för att verka fler än de är, istället för att söka bredare deltagande.